Israel 14/8 2003
Efter flera timmars resande och några rigorösa säkerhetskontroller kom jag äntligen fram och in i landet Israel.
Jag blev direkt upplockad av mina goda vänner Omer och Noam som körde mig in till stan där jag träffade de flesta
andra judokillarna som hade haft en omgång i deras judoliga. Alla var jätteglada över och se mig på plats i Israel och
jag kommer inte ha några problem med och ha någonting och göra mellan passen. De har planerat in något med mig
så mitt eget schema kommer och spricka ganska kraftigt med tanke på alla planer som folk har för mig här nere.

Värmen har nere är något i Hästväg alltså. När jag kom ner fick vi söka skydd inne på ett shoppingcenter för och
komma undan den mest tryckande hettan. Men och ta sig in på en galleria i Israel är lättare sagt än gjort.
Precis som på flygplatsen fick man gå igenom en metalldetektorkontroll och där inne kryllade det av vakter med
vapen på höfterna som jag inte tror var vattenpistoler.

Efter några timmars fönstershoppande och lite intagande av kost bar det hem mot Omer som bodde riktigt flott med
fläktar över hela hemmet för att besegra värmen. Fast ingen rast och ro for nu Arik fått nys om att jag hade anlänt och
då dök det upp ytterligare saker på min (eller ska jag säga deras) agenda. Arik är en jättekandis har nere i Israel och
han hade fått några inbjudningar till olika öppnanden av klubbar i stan. Därför var det bara och spotta i nävarna och
slänga på sig ett par rena och framförallt torra kläder innan det bar av mot stan igen.

Stämningen var god under kvällen och det bjöds på några goda matbitar och goda skratt innan kvällen rundades av
med en massa folk som sjöng karaoke, och då snackar jag inte om fyllkajor som på brasseriet hemma, utan riktigt
duktiga semiartister. Fast jag var frestad och dra några av mina nummer så kändes det som om det hela låg på en
helt annan nivå. Det måste vara roligt och vara ung i Israel, det händer alltid någonting från måndag till söndag
om man bara vill och orkar. Det sköna är också deras förhållningssatt till alkohol, ingen är ute efter och bli kung i
baren direkt och folk här är också bra på och prata om andra saker än bara hur bra vädret är.
Eftersom de har åtta månader med grym värme och sol så förstår jag att man måste komma på andra
samtalsämnen än bara dagens väderlek.

Klockan tolv bar det iväg hemåt och väl hemma blev det en störtdykning i sängen och det blev en ögonblicklig
kontakt med John Blund!

Israel 14/8 2003

Vi började morgonen med ett lätt styrkepass på en timme ungefär vilket var ganska skont med tanke på lite
småskador och en lätt förkylning i kroppen. Sedan blev det lite glidande runt på idrottsanläggningen for att göra
sig lite bekant med området. Efter några timmar i värmeböljan blev det dags och återvända till Omers hus for
en liten siesta. När vi väl vaknade var det dags för middag på wingate igen med alla grabbarna som följdes upp
med en incheckning på mitt hotellrum. Väl där blev det lite softande innan Omer hämtade upp mig igen for en
liten kvällsfika på ett fint beachområde.

Israel 15/8 2003

Det första judopasset som inleddes med en halvtimmes fotboll där vårat lag lyckades dra sig ur som det segrande laget.
Sedan körde vi bara situationsträning som var riktigt kul men samtidigt väldigt krävande. En snabb dusch o lite krubb
innan det bar iväg mot flygplatsen där vi skulle på planet till Eilat för och tillbringa helgen. Hotellet var gratis samt all
mat och dryck ingick så det vara bara och frossa i sig för allt vad man var värd. Sen bar det av mot stranden där det
blev några sköna dopp och lite solande innan det var dags för den dagliga siestan. Lite mat och sedan ut och stryka
runt bland alla turister, och bland alla dessa människor stöttar vi på en gemensam vän vid namn Yaron som var på
besök här också, ibland är världen liten. Efter några timmars glidande var det hemgång och sängdags igen.

Israel 20 augusti

Nu har jag varit har exakt en vecka och jag känner att jag har börjat vänja mig tillslut och träna i denna värmebölja. Förvisso har de air-conditioner precis överallt, men nar man vistas så pass mycket i solen som man ända gör så är det viktigt och dricka mycket. Det där missade jag lite i början, därför var jag ständigt trött och utmattad under träningarna. Fast nu har jag verkligen kommit igång ordentligt, och träningen har är lite annorlunda upplagd med väldigt mycket situationsträning. Det är inte så strukturerat som hemma med uppvärmning och en massa ingångar, utan en lätt uppvärmning sen är det väldigt mycket upp till en själv.

Jag har aldrig blivit så väl omhändertagen någonsin som här, alla vill hitta på någonting med mig. Jag har inte en lugn stund och det är skönt eftersom jag väldigt lätt kan bli rastlös. De som någon gång får chansen och åka hit skall verkligen utnyttja den, för förhållandena har nere är fantastiska. Dessutom tror jag att man måste vara här själv för att första vad det handlar om. Nu spara lite rader till morgondagen, så det är time och sluta här.

Ha det sa gott!

 

Israel 22 augusti

Idag blev det en liten sovmorgon eftersom det inte blev något morgonpass och det är väl ingenting som jag direkt gråter floder över. När jag väl lyckades kravla mig upp ur sängen var det redan dags för lunch, så ni kan ju då ganska lätt räkna ut till hur länge jag sov ut. Efter lunch fick jag bara en halvtimma på mig och softa innan det ringde på rumstelefonen. Det var Omer som ville dra med mig ner till stranden och i sanningens namn var det inte svårt för mig och tacka ja till det erbjudandet, blek som jag är.

Efter att ha brottats lite med de stora och kraftiga vågorna i havet och pressat ordentligt i solen en timma ungefär bar det iväg mot dojon. Eftersom stora delar av landslaget hade rest bort till Polen för lägerverksamhet blev det ta sig ut till en närliggande klubb. Träningen var till belåtenhet och det fanns en hel del folk och stångas med. När träningen väl var över blev lite stressande iväg eftersom jag hade blivit bjuden på middag av en gammal god vän. Gilli som min vän kallas hade en familjemiddag vilket är väldigt vanligt har i Israel på fredagar. När jag anlände till huset insåg jag att jag hade ytterligare ett träningspass framför mig. Mat i alla dess former och ingenting som man kände igen, fast det smakade väldigt bra. De såg hela tiden till och förse mig med mat, vilket gjorde att jag aldrig hann uppfatta när jag blev mätt, så nu känner jag mig så där lagom flottig och go, men det kan jag leva med så länge det inte blir en rigoletto.

Nu är det inte många dagar kvar, inte direkt som att jag räknar dem för jag har aldrig trivts så bra någonstans som här. Nar jag väl kommer hem blir det och kolla upp på schemat när jag har möjlighet och komma hit nästa gång. Om vi har tur kanske vi får se några utav killarna i Borås i höst när vi har våran Swedish Open, och det skulle nog vara en ordentligt färgklick i tävlingen. Ha det sa gott!

Mvh Gabbe